Sweptaway

Vaknar med ett ryck av att lillkråka kittlar mig under fötterna, slänger ett öga på Tobbes klocka som visar på 05:18, varpå jag säger till fröken i fråga att gå & lägga sig en timme till... Får en rätt frågande blick till svar kan jag säga...

Visar sig dock att det är Tobbes klocka som går en timme för sakta? & hans mobil har inte ringt... *skumt?!

Nåja, klev väl upp & startade perkulatorn då & tänkte att nu har vi ju god tid på oss så det lär ju inte bli några problem för Denise att komma i tid till skolan iaf...

Snacka om grundlurad...

Efter att ha försökt göra en sidofläta som enligt henne själv bara blev fel & som jag för allt i världen inte fick hjälpa till med eftersom jag verkligen inte förstod, så var hon på ett humör som skulle fått häxan surtant att framstå som positiv...

Att sen ALLT ska göras i slowmotion gör ju inte saken bättre & mig mindre stressad precis:/... Vad ÄR det som tar sån tid egentligen?

& hur kan man bara sätta sig på golvet & filosofera istället för att klä på sig ytterkläder? För att sen bli arg & skrika: "JAG VEEET!!" när man blir tillsagd att skynda sig att klä sig?

& var är det som gör att det ena dagen går att hoppa från lekstugetaket & tycka att det är hur roligt som helst, för att en annan dag sätta sig på tröskeln & skrika "jag kan inte, jag kan inte, jag kan inte" när man ska hoppa ner knappt en meter för att det inte hunnit bli en ny bro efter dräneringen? Något som för övrigt inte var några som helst problem förra veckan...

& väl framme på skolan när hela klassen sitter på plats i sina bänkar så vill mamman ha en kram innan hon går... & lyckas såklart förstöra den omtalade flätan... Ja resultatet av det kanske ni som har döttrar kan räkna ut;) *det var inte ett leende iaf kan jag hinta om...

& att man sen råkar påminna den lilla damen om att gå in i klassrummet eftersom resten av klassen redan sitter på plats, orsakade ytterligare förseningar eftersom man absolut inte kan gå in då, nej Hua... Man måste såklart stå stilla utanför vänta tills mamman inte tjatat om det på några minuter, SEN kan man gå in... Ännu lite senare än man var från början...
& man får för allt i världen inte glömma att informera mamman om att det minsann är hennes fel att man inte kan gå in när hon står där & tjatar på en... Suck, mammor alltså... Att det ska vara så svårt att förstå den enklaste lilla sak...

Ja ibland skulle det underlätta att vara tankeläsare...

Men hon är söt iaf;)... Min älskade lilla unge<3