Sweptaway

Är en underlig tid, från att ha varit lugn & harmonisk & suttit & ätit fruckost i lugn & ro så slår dottern om till att bli ett hysteriskt skrikande & hoppande litet "monster" av en så enkel mening som: "nu måste du göra dig klar så vi  inte kommer försent"...

Häromveckan:
Vi satt i lugn & ro & skulle äta middag, senare på kvällen skulle fröken i fråga på barngympa.
På menyn stod pasta & köttfärssås vilket i vanliga fall inte brukar resultera i några protester.
Det gjorde det inte den här gången heller... till en början... men så kom det sig att lilla damen fick för sig att hon kunde tänka sig att äta upp allt som lagts upp på tallriken utom en pastabit... BARA av principskäl så HON skulle få sista ordet för ve & fasa om man skulle göra som man blev tillsagd...

Hursomhelst konstaterade jag att av den lilla portion hon startat med så kunde hon gott äta upp den sista med, speciellt med tanke på att det bara var av ren tjurskallighet som hon inte ville.. så efter mkt om & men så blev det så...

Redan där började tålamodet testas... iofs inget ovanligt, men detta hade nu pågått i tre dagar...

Efter mat & handtvätt så var det dags för ombyte varpå jag lagt fram gympakläderna på fåtöljen & vänligt men BESTÄMT informerat att jag inte ville höra ett enda gnäll om kläder för då riskerade gympan att bli inställd...

Ca tre sekunder efter jag sagt det hörs ett vrål: MEEEEEN jag tänker INTE ha de där byxorna, de sitter inte bra...
Varpå jag svarar att: du kan ju åtmonstonde prova innan du skriker...

Tillslut lyckas jag ju få på henne kläderna iaf & då börjar nästa moment, vad ska med?
Handduk, vattenflaska, schampoo mm....
Då uppstår nästa diskussion & jag lessnar...

Förklarar för dottern att det är för HENNES skull jag åker på gympan varje vecka, inte för min... & att det börjar bli en aning tröttsamt att bråka om kläder & att hon ska skynda sig (förövrigt ett ord som i hennes värld är lika hemsk som en svordom) varenda gång & att jag lika gärna skulle kunna vara hemma om det är så att hon inte kan uppföra sig...

Varpå min kära lilla dotter med ryggen till "slår" med händerna mot öronen samtidigt som hon skriker högt: "JAG VET VAD DU TÄNKER SÄGA. JAG VET VAD DU TÄNKER SÄGA!!!!"....

& DÄR tog mitt lugn slut & jag ryter till & säger att nu lägger du av & lyssnar...

Resultatet:
Ungen (ursäkta ordvalet) vänder sig om, stampar med fötterna, grimaserar & hötter med näven mot mig!!!!!

Hon fick stanna hemma...

Idag hade vi en ännu en trevlig diskussion om kläder, efter att hon ropat efter hjälp med div saker ca var tredje min heeela morgonen & jag är sådär lite lagom stressad...

Äntligen ute & påklädd... MOT DAGIS... då startar inte bilen... man kan ju hålla sig för skratt....
Stressad & vet att jag måste få igång den inom en snar framtid om jag ska ta mig till skolan idag så bestämmer vi oss för att gå till dagis & vänta på att motorvärmaren ska hjälpa...

PRECIS när jag ska kliva ut på vägen så kommer en vägskrapa.... & gör årets plogvall för heeela infarten bestående av stora hårda klumpar av frusen snö... Inget man vill backa bilen igenom precis...
& Man kan väl milt uttryckt säga att jag lessnat på dessa plogvallar som aldrig skottas bort förrän man stått där & slitit med spadjäveln till förbannelse.

Dessutom när traktorn väl kommer så resulterar det i att de slår ner skopan/bladet så jäkla djupt så jag får hela jävla plogvallen med sten samt en kant som endast kan hackas bort med spett...

Försöker man istället köra över den så ska man vara glad om inte bilen går av:S...

SÅ... vad händer när denna stackars karl skrapat förbi här då...
JO: E.Rotter har fått nog efter en hel morgons tjatande & diskuterande & försök att svälja irritationen...

DET GICK BARA INTE LÄNGRE!!!!
Så jag XPLODERAR....
& Sparkar ut en snöklump & svär ramsor som inte bör återges för känsliga....
Varpå föraren stannar & frågar lite förnärmat om jag ska ut med bilen....

Han ångrade nog att han inte bara struntade i den svärande galningen bakom & körde vidare...

Mitt svar: JA SÅ FORT SKITEN STARTAR.... JAG ÄR SÅ FÖRBANNAT TRÖTT PÅ ATT SKOTTA PLOGVALLAR SÅ JAG KAN KRÄKAS & NÄR DET FÖR EN JÄVLA GÅNGS SKULL INTE SNÖAR SÅ KOMMER DET NÅN & SKRAPAR UPP EN IST... JAG HAR HAFT EN SKITMORGON & JAG VET ATT DET INTE ÄR DITT FEL MEN JAG BLIR BARA SÅ JÄVLA ARG SÅ JAG ORKAR INTE ENS FÖRSÖKA VARA TREVLIG LÄNGRE!!!!!

Denna stackars karl verkar i sin tur vara lugnet själv, lr så insåg han helt enkelt sitt eget bästa & lät bli att ifrågasätta...
Han sa att han skulle ringa traktorn & be chauffören att fixa det så jag kunde komma ut med bilen varpå han småflinade lite...

Jag svarade:
JA VAD BRA!!! TACK SÅ MKT, i samma trevliga ton... Stackars människa, såhär i efterhand önskar jag att jag kunde bett om ursäkt för mitt fruktansvärda uppförande, var ju inte hans fel...
& Dessutom TACKA eftersom jag strax efter mitt utbrott kände mig som ny & som att skälla ut nån var precis vad jag behövde just då för att få ut mina aggressioner... & jag har en känsla av att han nog förstod det:S...

Liiiite pinsamt nu iaf, men den bjuder jag på;)

*Tjing*