Jobbigt nu....
Undrar när jag ska få lugn & ro i mitt liv.. varje gång jag tror att saker & ting börjar ordna upp sig & vända åt rätt håll så är det nåt annat som går åt helvete.. sen är jag uppenbarligen rätt bra på att försätta mig i alla dess möjliga korkade situationer själv...
Just nu vet jag varken ut lr in vart jag ska ta vägen lr hur jag ska bära mig åt för att ställa allt till rätta igen, förmodligen för att det troligtvis är omöjligt, men jag kan bara inte låta bli att försöka heller... Vet att det är ett hopplöst fall egentligen & det är ingen annans fel än mitt eget, desto värre känns det ju då... Vill iaf få förklara det jag kan innan jag släpper taget....
Kan vara mitt livs största misstag jag ställt till med, egentligen under en lång period, men som milt sagt eskalerat de sista två veckorna:S... Vet inte om det egentligen gjort nån skillnad vad gäller slutresultatet, kändes som det var ganska definivt ändå sista tiden, men oddsen har ju knappats förbättrats:(...
Saknar så otroligt mkt nu så jag vet inte vart jag ska ta vägen... Men som min mamma skulle ha sagt: "selv sylla":(....
Men trots allt detta & trots att det ibland känns som om hela jag ska gå sönder inifrån så kan jag bara inte låta detta knäcka mig, det är mitt eget fel & jag får banne mig ta konsekvenserna, resa mig & kämpa vidare... Nån jävla gång borde väl allt kunna lösa sig även för mig tycker jag, gäller bara att inte ge upp innan..;)
Året 2008 har varit minst sagt turbulent & detta har inte direkt börjat bättre (dock har jag under hösten/vintern 2008 haft några av mitt livs bästa stunder det som gör det så svårt nu), men vafan... Nu kan det ju knappast bli värre så... (hoppas jag*asg*)
Dags att rycka upp sig nu... Finns ju faktiskt vissa ljusglimter oxå...=)
*Kramas*
Just nu vet jag varken ut lr in vart jag ska ta vägen lr hur jag ska bära mig åt för att ställa allt till rätta igen, förmodligen för att det troligtvis är omöjligt, men jag kan bara inte låta bli att försöka heller... Vet att det är ett hopplöst fall egentligen & det är ingen annans fel än mitt eget, desto värre känns det ju då... Vill iaf få förklara det jag kan innan jag släpper taget....
Kan vara mitt livs största misstag jag ställt till med, egentligen under en lång period, men som milt sagt eskalerat de sista två veckorna:S... Vet inte om det egentligen gjort nån skillnad vad gäller slutresultatet, kändes som det var ganska definivt ändå sista tiden, men oddsen har ju knappats förbättrats:(...
Saknar så otroligt mkt nu så jag vet inte vart jag ska ta vägen... Men som min mamma skulle ha sagt: "selv sylla":(....
Men trots allt detta & trots att det ibland känns som om hela jag ska gå sönder inifrån så kan jag bara inte låta detta knäcka mig, det är mitt eget fel & jag får banne mig ta konsekvenserna, resa mig & kämpa vidare... Nån jävla gång borde väl allt kunna lösa sig även för mig tycker jag, gäller bara att inte ge upp innan..;)
Året 2008 har varit minst sagt turbulent & detta har inte direkt börjat bättre (dock har jag under hösten/vintern 2008 haft några av mitt livs bästa stunder det som gör det så svårt nu), men vafan... Nu kan det ju knappast bli värre så... (hoppas jag*asg*)
Dags att rycka upp sig nu... Finns ju faktiskt vissa ljusglimter oxå...=)
*Kramas*
Kommentarer
Trackback
