Orka...

Fattar verkligen inte ibland hur barn orkar bråka om alla dessa småsaker... hur man kan skrika rakt ut för att håret ligger fel UNDER mössan??? hallå hur ser det ut när man tar av sig mössan sen då?? spela roll lixom... & varför bli så jäkla arg för nåt sånt...???

& att först be om hjälp & sen när man går dit för att hjälpa så kommer ett NEEEEJ jag vill göra SJÄLV!!! det övergår lixom mitt förstånd...

scenario:
Denise - "mamma dra ner byxorna över stövlarna"
 Jag -  drar ner byxorna över stövlarna enligt anvisningar...
Denise - "NEEEEJ inte så... dra upp igen...
Jag - drar upp..
Denise - NEEEJ inte så långt & drar ner byxorna till exakt samma ställe som de var första gången jag drog ner????
*suckar*

Lr som när man inte fått kontakt med henne på en timme för att hon suttit som klistrad framför en film & så lyfter man en telefonlur för att ringa ett viktigt samtal...
DÅ:
Denise - Mamma, kan du hjälpa mig?
Jag -  ja men nu pratar jag i telefon så du får vänta lite...
Denise - Men mamma...
Jag - Inte nu...
Denise -  Men mamma, jag MÅSTE ha hjälp NU...
Jag - Inte nu säger jag, du får vänta...
Denise - MEEEN MAMMA...
Jag - sluta skrik...
Denise - SLUTA SÄGA SÅ... Mamma... jag vill faktiskt se en annan film..
Jag - Men den är ju inte slut än...
Denise - Nä men jag vill inte se den här längre, den är inge bra...
Jag - Ja men du få vänta...
Denise -  MEEEN MAMMA... skriker & springer in på rummet & smäller igen dörren...
Jag - suckar...

Nån som känner igen detta?...

Älskar min underbara trollunge över allt annat, men ibland vill jag bara låsa in mig i en ljudisolerad cell & hoppa & skrika när hon inte lyssnar...
Hon som är så klok & duktig varför detta tjat ibland, jag vet ju att hon förstår precis vad jag menar & varför... hon vet mkt väl att jag sagt att hon inte ska avbryta när andra pratar eller när man pratar i telefon, men ändå denna reaktion..
Jag vet oxå att hon bara vill åt min fulla uppmärksamhet, men den hade hon ju lixom kunnat få hela timmen hon satt som klistrad framför filmen som helt plötsigt inte dög längre bara för att jag bestämde mig för att prata med någon:S...

Är något speciellt det där tror jag... inte så viktigt med den där uppmärksamheten när de själva donar med ngt och man bara finns nånstans i närheten, men när man plötsligt väljer att ägna uppmärksamheten åt ngt/ngn annan... DÅ är det helt plötsligt katastrof om man inte har tid just där och just då...

&
 hela släkten säger att hon är EXAKT som mig när jag var liten hehe;)... då vet man vad man har att vänta *asg*...


Min söta underbara unge:)




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0